Gamla hantverksyrken

 

Ett exempel på en
marmorerad yta - Kolmårdsmarmor.

Dekorationsmålare

Dekorationsmåleri är en inriktning inom måleriet som i huvudsak används för att försköna en yta medels färg och olika tekniker, såsom ex lasering, ådring och marmorering. Även tekniker som grisaille-måleri (gråmåleri) och illusionsmåleri ("lura ögat-måleri") är vanliga samt även enklare förgyllning. Den som
utför detta arbete kallas
för dekorationsmålare.

 

Olika titlar - samma yrke
Förr benämndes yrket efter den inriktning man hade. T ex kallades den som målade skyltar för "Skyltmålare", den som målade vagnar för "Vagnsmålare" eller så var man "Ådrare" (ådrings-målare) eller "Marmorerare" (marmorerings-målare). Yrket var enkelt förklarat uppdelat efter vad man målade. Dekorationsmålarna idag jobbar med allt oavsett vad som ska målas. Det kan vara väggar, tak, golv, möbler eller skyltar. Allt som går att måla på - och det är det mesta. Det kan vara traditionellt dekorationsmåleri med gamla tekniker och material eller måleri av mer modern natur
med nyare färger.


Tekniker
Med ådringsteknik (ådring) skapar målaren ytor som ser
ut som trä med hjälp av olika penslar, trasor, färger och lasyrer. Förr användes ofta denna teknik för att man helt enkelt inte hade råd att använda dyrare träsorter utan valde att istället måla enklare och billigare trämaterial för att efterlikna de mer exotiska eller kostsamma, ex mahogny.

Med marmoreringsteknik (marmorering) skapades istället ytor som återger utseendet av olika stensorter. Det kan vara vackra marmorsorter som eftersträvas eller en enklare granit eller annan sten. Mycket vanliga objekt var då som nu, pelare och trapphus men även skivor på byråar och dylikt.

Allt dekorationsmåleri är egentligen ett sätt att skapa en illusion, antingen av trä, av sten eller en tredimensionell yta. Då har vi kommit till det s k illusionsmåleriet eller som det egentligen heter "Trompe L´oeil" som är franska och betyder "lura ögat". Det är en teknik som används för att få en slät och endimensionell yta att se tredimensionell ut. Detta görs genom att arbeta mycket med ljus och skugga. Exempel på illusionsmåleri kan vara ett par målade glasögon på en bordsskiva, ett målat fönster med vacker utsikt eller ett väggfält i gustaviansk stil med böljande rosetter och
listverk med skuggningar.

Grisaillemåleri är en variant av illusionsmåleriet. Denna teknik bygger på att man arbetar i en kulör men i olika nyanser samt arbetar med ljus och skugga för att få fram
det tredimensionella uttrycket. Vanligt är att man avbildar stuckatur med denna teknik men också att man använder tekniken som "grundskiss" för vidare måleri då man fortsätter arbetet med fler kulörer. 

Dekorativt måleri faller också under begreppet dekorationsmåleri. Det som ofta menas då är en utsmyckning / dekoration av en yta - utan större avsikt att göra en "illusion" av någonting. Det kan vara ett enklare väggfält eller tidstypiska ornament, slingor, blommor och motiv. Det kan vara en fondvägg som målas i en avvikande kulör eller målas randig med färger i olika glans och / eller kulör, måleri på fri hand eller med hjälp av schabloner eller olika svampar och rollers. Det senare är det som kallas för svampmålning och lavering / lasering och fungerar som en "stiliserad" och enklare variant av marmorering.

 

Slott och trapphus
Historiska byggnader såsom slott och herresäten har ofta omfattande dekorationsmåleri i alla dess former. Likaså finns det mycket vackert dekorationsmåleri i våra kyrkor
och trapphus / entréer - framförallt i Stockholm. Möbler är också någonting som ofta har dekorationsmålats genom åren...

Maskaron - ett ornament
i form av ett ansikte med förvridna, grimaserande drag. Ett motiv från antikens dagar.

Stuckatör

Stuckatur är ett gammalt hantverk med anor från mer än 8000 år tillbaks i tiden. Yrket har inte förändrats nämnvärt genom åren utan tillvägagångssätt, verktyg och material är fortfarande desamma med några få undantag. Idag används t ex silikon i större utsträckning vad gäller formtagning, istället för det mer tidskrävande gelatinet och några verktyg och maskiner har tillkommit som under-lättar vissa arbetsmoment - men grunden för hur stuckatur framställs och monteras är än idag detsamma.

Den som arbetar med stuckatur kallas för stuckatör och yrket ligger idag som en "specialgren" under muraryrket.
Från början var många stuckatörer utbildade bildhuggare och många stuckarbeten utfördes i trä. Sten var ett annat material men då stucken var ett betydligt billigare och enklare material att arbeta med så kom detta att bli mer utbrett. Materialet är idag oftast ren gips men även andra materialblandningar såsom kalk, sand, gips, marmor m m går under benämningen stuck. Olika blandningar ger olika egenskaper.


Stucken i Sverige
Till Sverige kan man kortfattat säga att stucken kom under 1500-talets renässans, då Gustav Vasa med söner byggde sina slott. För att kunna genomföra slottsarbetena togs utländska hantverkare och konstnärer in och många av dessa blev kvar i Sverige. Många stuckatörer kom från början från Italien, reste bl a till England, Frankrike, Tyskland och Sverige för att arbeta. Yrket lärdes ut till andra hantverkare och idag har dessa länder kanske en något mer förankrad tradition än Sverige - mycket p g a att deras utbildnings-möjligheter ser lite annorlunda ut än här. Även andra länder söderut har djupa traditioner inom stuckaturen.


Upp- och nedgångar
Under barocken (1600-talet) hade stuckaturen - precis som dekorationsmåleriet - sin kanske största period då utsmyckningar och svulstiga dekorationer var högsta mode. Intresset för dessa båda hantverk har under årens lopp följt varandra och gått upp och ner - ofta till följd av det ekonomiska läget. Den största lågkonjunkturen för dessa hantverk kom vid funkisens inträde på 30-talet, då alla ytor skulle vara enfärgade och avskalade. På 80-talet började intresset för stuck och dekorationsmåleri vakna igen och dagens intresse för bevarande och renoveringar / restaureringar har gett yrkena ett något bättre utgångsläge och ett litet uppsving.


Fördelar
Det som kanske talar mest för stuckatöryrkets och framförallt materialets överlevnad idag är vårt starka engagemang för miljö och natur då gips i sig är ett mycket miljövänligt och naturbesparande material. Det framställs genom att gipssten krossas, mals och bränns. I Sverige finns inga gipsbrott utan här framställs det genom att ta tillvara på de biprodukter som blir vid framställning av konstgödsel - det
s k kemiska gipset. Det används bl a som bindemedel i cement men också  till framställningen av gipsskivor. Med olika behandlingar så blir även den kemiska gipsen helt ren och används slutligen som det naturliga gipset - med alla dess oöverträffliga egenskaper. Det är ofarligt att arbeta med, det är diffusionsöppet, formbart, hållbart och fattar inte eld.
Ett material som inte har några gränser - man kan förstå varför det funnits i årtusenden - rester har t o m funnits i putsen på Kinesiska muren...


Yrkets fortlevnad
Idag finns inte många stuckatörer kvar i Sverige och yrket ligger i farozonen för att dö ut. Framförallt beror detta på att många står inför en snar pensionering samtidigt som bristen på utbildningsmöjligheter är så stor. Det finns helt enkelt inte tillräcklig återväxt. Dagens kunskaper har ofta gått i arv från far till son och risken är som hos många andra gamla hantverksyrken att kunskaperna följer med hantverkarna i graven, om inte sönerna - eller döttrarna - vill gå i faderns fotspår. För att förhindra detta behövs utbildningar. Dessa finns inte idag. Ett alternativ skulle vara att vårt lärlingssystem stärks - men det förutsätter att det finns några kvar, som kan och vill lära ut sina kunskaper. Det är där vi har det största hotet idag...